perjantai 11. lokakuuta 2013

Now is all we got

Hej. Fick lust att komma och skriva hit. Till MiaSusanna. Blogget och bloggnamnet som funnits i flera år. Bloggen som är fylld med så mycket minnen och tankar. Skriver på finska nuförtiden och det är inte samma. Mia goes au pair! har också en hel del mer läsare än denhär lilla greijen. Men denhär lilla greijen är min grej. Hit kan jag alltid komma och berätta vad som hellst. Det är som min dagbok där jag alltid kan gå tillbaka och se vad jag gjort och hur jag kännt mig. Denhär bloggen är så viktig för mig. Genom min blogg kan jag se mig själv växa från en liten 16 åring som 3 år sedan började blogga, till en ganska mogen 19 åring. Jag har vuxit mer på de senaste tre månader än vad jag gjort på ett år. Jag är väldigt självständig. Jag beter mig som en vuxen hela tiden. Och det är ganska så tråkigt ska ni veta. Att köra runt med en butiksvagn är inte roligt längre. Att gå och ringa på rändom människors dörrar hör inte till mina sysslor längre. Jag tycker det är fånigt. Det är något som jag saknar av mig själv. Att vara lite galen. Att bestämma sig för att gå och bränna upp brev. Ta en cykeltur mitt i natten. Gå ut på en promenad i en banandräkt. Nu tvingas jag vara en god förebild och bete mig bra hela tiden. Jag vill bara vara lite galen och göra dumma löjliga saker, men det är inte möjligt här. Jag tvingas bete mig som en vuxen. Fyfan vad äckligt att måsta växa upp. Jag skulle bara villa vara 15 och göra fel och galna saker. Varför önskade man sig som liten att man ska växa upp fort?

Just nu känns dethär USA helt konstigt. Läser kompisars bloggar och ser hur kul dom har med studielivet och jag vill också! Såklart jag vet att jag kommer få uppleva precis samma. Nya vänner, egen lägenhet, studieliv. Jag kommer få det också. Plus att jag får ett sånhänt superår i USA. Jag gillar att vara här. Jag gillar USA. Kan inte säga att jag älskar det. Det är för tidigt. Gillar är ett bra ord. Det börjar kännas som ett annat hem. Språket är inget problem längre och jag vet hur man ska bete sig. Jag känner mig inte utanför här. Jag känner mig som precis vem som hellst. Ändå spökar Finland konstant. Det är en konstig känsla, för det känns som om någon skulle ha pressat "pause" på mitt liv i Finland, och tryckt "play" för mitt liv i USA. Det känns som om alla mina vändskapsband i Finland är på paus. Och då jag kommer tillbaka kommer det fortsätta från samma ställe där det var då jag for. Det som kommer vara mest konstiga är att då jag kommer tillbaka kommer de flesta av mina vänner ha nya kompiskretsar. Jag kommer komma hem och tycka att "oj vad jag älskar mina gymnasievänner, jag har saknat er så mycket!" och de alla kommer ha sina nya vänner och nya kretsar. Som tur vet jag att det finns en hel del kompisar som kommer att vara mina vänner fortfarande när jag kommer tillbaka, och jag är så lycklig för det. Jag är såå taggad för "mitt nya liv" när jag kommer tillbaka. Ny jag, nytt hem, ny skola, nya vänner, nya tankar om livet, ja allt! För jag har ändrats. Vet inte riktigt ännu hur, men jag är inte den samma jag var då jag lämnade Finland lite över 3 månader sedan. Jag är mer öppnare och inte så rädd för livet längre. Jag tror på mig själv och vet vad jag står för. Ingen kan trampa ner mig. Dethär året kommer att göra gott åt mig, på både gott och ont. Det tar ont att vara utan sin familj och bästa vänner, men man lär sig verkligen att stå på sina egna ben och klara sig själv.

maanantai 1. heinäkuuta 2013

I'll be back

Just de, sku ännu kunna berätta att against all the odds så fick jag en studieplats. Ifall allt går som planerat börjar jag studera till Restonom om ett år. Jag kommer altså troligen stanna i Helsingfors då jag kommer tillbaka. Livet är nog helt bra, even though goodbyes hurt. Förraveckan slog det mig också att jag måste börja tala om Lärkan i förfluten tid. Konfirmanderna frågade mig vilken skola jag går i. Jag svarade Lärkan. Tills jag förstod att jag int alls går där. "Jag gick i Lärkan". Jag märkte att jag nog int är riktigt färdig att släppa taget. Jag vill int riktigt medge att gymnasiet är över. Jag sku gärna gå tillbaka i höst. Men nej, mitt och vännernas liv ändras totalt. Vet int om jag är färdig, men världen, nu kommer jag.

Goodbyes are not forever, goodbyes are not the end, they simply mean I'll miss you, until we meet again. 

Until we meet again!

Jag vet int vad som händer med miasusanna nu. Jag tror dens kapitel får ta slut nu för en tid. Tills jag kommer tillbaka iallafall. Det kan vara redan imorgon, det kan vara om 13 månader, jag vet int. Här e endå en fin sång med fin text som ni kan lyssna på. Den har ett budskap. Försök förstå vad jag säger. 

Pimp my car

Mina konfirmander tänkte att de sku va siisti o ha en älg sittande fast framme på bilen så dom satt fast den. O nu e den ju sådär semi epsik nog. 
                                             

sunnuntai 30. kesäkuuta 2013

Moro faija, moro faija, moro faija

Hej. Vet int vad jag sk säga. Har haft en super vecka på skriba, once again. Gruppen har varit helt ortroligt bra. Dom ha vari helt jätte kreativa och hitta på roliga skämt. Har också fått nya kompisar så är superglad över dom! Har härjat konstit mycket och de finns en hel del inside stuff. Imoron åker vi hem, vill int fa hem, för hem betyder stress och goodbyes. Har bara lust att gråta helatiden.

tiistai 25. kesäkuuta 2013

skriba nr. 3 år 2013

Chill från skriban! Awesome konfirmandgrupp och de e så kiva att träffa helt nya hjälpisledare! Hit e så skönt o va! Ha de såå bra alla! Vi njuter av vädre!

sunnuntai 23. kesäkuuta 2013

You make me glow, but I cover up won't let it show

Livet är så bra. Jag har nämnt det tidigare eller hur? Midsommaren gick traditionellt på lande med familjebekanta, bastu, simmande, grillmat och midsommarkokko. På lördagen körde jag iväg till Arthurs lande och då jag kom fram sov alla ennu så jag hoppade dit emellan Katu och Hencca och så vakna dom. Dagen gick ut på att sola, äta, spela volleyboll, bada bastu, chilla, simma, äta mer och ba hänga mer. Det var verkligen jättekiva och jag njöt att spendera tid med vänner! Idag körde jag hem och så fort jag kom hem hoppade jag och mamsen i bilen och körde iväg till Helsingfors för att ta en promenad vid Kaivopuistos strandlinje och det var så fint! På hemvägen köpte vi glass och njöt sen av glassen ute på bakgården med kvällsolen. Älskar mitt liv <3 Imorgon ska jag på skriba igen, ska bli awesome att fa tibaks men är lite skeptisk hur de kommer bli med flera nya ledare och nya konfirmander. Kommer säkert sitta fast i förraveckan dom första dagarna och undra vad mina söta buspojkar håller på med, tills jag förstår att sidu satan dom e int här längre. Buhuuu vad jag saknar mina söta konfirmander från förraveckan!! Nåja, nya tag imorgon. Nu blir det packning (varför packar jag alltid i sista minuten typ?) och sen ska vi sova på balkongen. Livet är så perkules fint! Jep, där kom det. Tredje gången i detta inlägg. 14 dagar tills USA. Voi morijess.